Deniseandersson

Det var det någon som sa till mig. 

-Du måste skriva. Skriv Denise, skriv.

 

Aldrig tänkte jag. Aldrig att jag gör det bara för att du säger det, för att du tycker det. 

 

Ni som känner mig väl vet att jag oftast gör tvärtemot av vad någon säger. Det är en ren principsak.

Jag hatar att bli tillsagd. Jag brukar kontra med att säga eller oftast tänka  `gör det själv du, dumjävel`

 

Fast ibland så måste jag ju faktiskt lägga mig platt, och erkänna att det kan finnas en anledning varför vissa säger som de gör.  

 

som TILLEXEMPEL det här med skrivandet. 

 

Just nu står jag någonstans mellan hopp och förtvivlan.

Jag är livrädd att det där som kallas för cancer ska ta min trygghet, mitt största stöd och min bästa vän ifrån mig. 

Jag hatar cancer, jag hatar ovissheten och jag HATAR att den människa som förtjänar mest lycka, kärlek och välmående av oss alla (!!) måste gå igenom den här skiten. 

Det är fan inte rättvist. 

Men jag är samtidigt övertygad om att det kommer att gå bra. Något annat finns ju inte.

I helvete heller, mina framtida barn ska ha sin momma.

Min 16 åriga lillebror ska inte bli föräldralös. 

 

Som sagt, jag står mellan hopp och förtvivlan.

 

Jag älskar dig mamma, men nu jävlar. Nu bevisar vi att vi och framförallt du är starkare än den här vidriga sjukdomen. 

 

#FUCKCANCER